för andras skull. efter en ensam flaska vin igår kändes det lite motigt. sådär i livet. men goda nyheter, ord om joghurt och hans lena stämma på ett comviq kontantkort räddade mig. som innan, då, nu, alltid.
då när jag sitter i ett mysigt hus med färger som grönt, mörkbrunt och regnbåge och skriver mina ord som faktiskt är leverne. då när gitarren inte längre är dammig, och jag har nycklar till fler lokaler än nu. då när mina foton hittat hem, och minnena är mjukare, ärren ljusare. då ringer jag åt en vän och vi äter middag på den restaurang som "we always go to". då är det honom jag ringer. precis som nu.
a.
No comments:
Post a Comment