de tre tangentbordsfrågorna (eller är det konstateranden?) släpper mig inte. kanske en helg i stockholm kan rädda mig från destruktiv men vacker kentlyrik och tankar om att förstöra, bara en enda medmänniska, bara en enda gång. det är väl å andra sidan bara så mycket en människa klarar av.
jag skulle kunna bo här. med de bästa. någongång.
”och när vi ser oss omkring är det
genom dina rättfärdiga blå
jag granskar till och med mig själv
genom dina ögon och jag hatar det så
fyll min mun med din
fyll min tid med någonting
fyll min mun med din alldeles för kalla tunga”
(kent - istället för ljud)
No comments:
Post a Comment