relationships cloud the mind.

"Someday my pain / Someday my pain will mark you
Harness your blame / Harness your blame, walk through..."

m

så här är det. läget alltså. jag har aldrig tidigare haft någon som jag har någon nu. någon att "vara gullig med". aldrig tidigare har jag levt så inpå någon och ändå lyckats behålla mitt jag. aldrig tidigare har jag varit så lycklig.

det är det jag tänker på då det är mörkt och kallt både utom- och inomhus. då det är just lite för många centimetrar mellan honom och mig. då vi missförstår. sen förstår vi igen. vi minns. hela den där långa ramsan om missförstånd - behov - svaghet - att veta att man inte vet allt - sedan minnas att man visst vet allt - sen ifrågasätta vad det där allt nu egentligen var - och sen fullständigt och uppenbart minnas och veta att allt är kärlek.

då vi kan håller vi om varandra. jag har sett det på tv bara. det där med armen runtomkring, mysa mysa och han kryper upp i min ryggrad så vi båda kan sova tryggt. sånt som man ser på tv, film eller streamat från megavideo. verklighetskärleken är här. den håller om mig, kryper upp i min ryggrad och under min hud.

nu blir det onsdag, torsdag (julafton! hmpf, firade vintersolstånd igår), fredag och sen. sen hoppas jag att han fortfarande vill vara gullig med mig och använda den där armen. kanske hålla mig i handen där på den där festen som kommer att bli så bra (JINGLE JAMS!) för att jag verkligen aktiverat mig och försökt uppbringa all kraft till att göra musikföreningen levande igen. jag kommer att presentera honom för människor. jag kommer att pussa på honom.

om han bara låter mig.

för det är ett medvetet val. han är ett medvetet val. och det är kärlek det. med armen och allting. det har varit ett bra år. det bästa året. jag har hittat hem, hem igen och än en gång hem. saker och människor och ting har fallit på plats även om allt är lika ovisst som tidigare. jag har blivit skivbolagschef, hippie och det närmaste man kommer till flickvän helt i enlighet med friheten vi valt åt oss.

2009. året då jag sade upp relation med min far, fick en ny mamma, startade skivbolag, började tro på kärlek och sedan fann sådan också. överallt och inuti. ett bra år.

//a.

any day of the week

Saturday spent in hippie residence.

paulo coelho

"No one loses anyone, because no one owns anyone. That is the true experience of freedom: having the most important thing in the world without owning it."

what i used to write

I've been reading some of my own blogs. Old posts. From years ago. I said some beautiful shit then even though I felt anything but. Beautiful, I mean. Shit I probably felt like a lot of those times. But I wrote some beautiful shit. Then.

Now I question my ability to get shit done. To get shit written. I stare myself blind at my faults as he kindly points them out just by being there. By loving what I used to hate. Now I question my ability to get shit done. Now when they're trying to convince me to do what I do best. Oh, I want to. For them. But I don't know if my best is good enough.

There's a balance in the universe. We're never cold at the same time. There's always someone to warm the other. Now I wonder if that does me any good. If that will be beautiful shit when I get it written down. I wonder if I can get that written down at all.

Years ago I wrote:

"Me being here is not an act of fate.
Do I write as an artist or a rebel?"

Now I wonder if I write as an artist or a lover?
Where is the rebel in me that creates the art I love so dearly?
What is a lover's tale?

//a.

Univocal Women

UNIVOCAL WOMEN is a joint effort between Anna Phoenix, Datle and Désirée Saarela. They played solo and together in a cosy livingroom environment last week. After Eight in Jakobstad and Skafferiet at Ritz in Vasa. Intimate and soulful. Three very different singer-songwriters, with three very similar messages. Love.