they stole my heart in mariestad

what do you see when you look in the mirror?

stockholm 101

jag har tänkt och tänkt men hittar inte de rätta orden att beskriva stockholmshelgen. poesin och sanningen hittar säkert sin väg in i min bok, och i mina låttexter, men inte hit.

sara kallar det för stockholmskarusellen och visst är det så. den snurrar med olika fart i intervaller, men man är alltid yr och man vill nästan alltid spy. men besöker man stockholm tillräckligt sällan är det en berg - och dalbana och man är alltid på topp.

så var det för mig. allt jag kan säga är döda hjältar, mesiga bankjävlar och riksfjollor, ace och high fives, deppdiskussioners sundhet, pappor, vin, cigaretter. rosetter. kramper. lycka.

men är det inte fascinerande hur man kan påbörja en kväll så utan förväntningar, och ändå avsluta den så jävla besviken?

nåväl. stockholm var vackert och människorna likaså. tack. tack.

LYCKA!

för andras skull. efter en ensam flaska vin igår kändes det lite motigt. sådär i livet. men goda nyheter, ord om joghurt och hans lena stämma på ett comviq kontantkort räddade mig. som innan, då, nu, alltid.

då när jag sitter i ett mysigt hus med färger som grönt, mörkbrunt och regnbåge och skriver mina ord som faktiskt är leverne. då när gitarren inte längre är dammig, och jag har nycklar till fler lokaler än nu. då när mina foton hittat hem, och minnena är mjukare, ärren ljusare. då ringer jag åt en vän och vi äter middag på den restaurang som "we always go to". då är det honom jag ringer. precis som nu.

a.

GO, PAUSE, GO BACK

de tre tangentbordsfrågorna (eller är det konstateranden?) släpper mig inte. kanske en helg i stockholm kan rädda mig från destruktiv men vacker kentlyrik och tankar om att förstöra, bara en enda medmänniska, bara en enda gång. det är väl å andra sidan bara så mycket en människa klarar av.

jag skulle kunna bo här. med de bästa. någongång.

”och när vi ser oss omkring är det

genom dina rättfärdiga blå

jag granskar till och med mig själv

genom dina ögon och jag hatar det så

fyll min mun med din

fyll min tid med någonting

fyll min mun med din alldeles för kalla tunga”

(kent - istället för ljud)

malmö är okej

"Jag satt på ett tåg snett mittemot en kille jag skulle komma att se en gång till samma dag, men mycket senare. Mittemot en tjej som gav mig frågor. Jag undrade om jag var på väg mot något eller på väg från något annat. GO, PAUSE eller GO BACK står det på tangentbord och instrumentbräden. JAG VET INTE. ”Ljudet av alla som respekterar mig” står det på en ateljévägg. JAG VET. Återvänder jag till dig, eller är jag fortfarande på väg, har jag inte nått?

Bara minuter och metrar utanför Centralen stannade tåget för rött ljus. Det sägs att om en minut är vi i rullning och sedan ett utropat NU! när rullningen påbörjades. Det är visst något visst med ett helt tåg som skrattar unisont.

Jag steg av tåget, älskade mina skors ljud mot golvet i väntsalen och styrde de välljudande stegen mot vad jag trodde var ett litet torg. Som bestämt träffade jag en vän, konstnär och marknadsundersökare. Jag fick två kramar och tre flaskor cola. Jag gav två av mina flaskor åt en gatumusikant och bubblade av skratt inuti. Jag köpte tre skivor, såna som anses äkta, och som jag väntar på att drunkna i. Jag åt en falafel med den tredje colan, hatade min storlek vid UFF och Myrorna, kastades fram och tillbaka i en dödsfälla till stadsbuss och kom tidigt till ett försenat tåg. Malmö är okej.

Vi handlade mat där det kändes som att man jobbade. Jag fick köra kundvagnen men läste GITTAN på en bok och krockade i butiksberg. Morbror satt på en hamburgerbar och drömde sig bort i solnedgångshimmel. Vi tog flaggor med oss hem. På den ena som inte är längre längre står det HENRIK 7/9/07. Den fick jag och den hänger nu tillsammans med den andra i min håla och jag är lite hemma."

Än en gång har jag missat skönhet på grund av fördomar. "Så som i himmelen" var riktigt riktigt bra.

lördag / jag är okej på något sätt

jag gick på promenad idag. jag var inte ensam alls.


mina nya ecco.

jag blev bjuden på fest.

fatal traffic accident.

jag samtalade lite med snigeln. jag lade mig ner på marken för jag ville ju inte se ner på den.

ett vackert tak. kanske det vackraste.

jag tog den hand som räcktes mig.



jag vet inte om jag tror på änglar. men finns de har de varit här.